doktorego

Boken avslutas med att han "smygtittar" på fru Gregorius och det han ser är ett blekt ansikte. Inte det som han trodde vilket var att hon skulle vara glad, utan hon verkar väldigt ledsen.
Doktor Glas har i slutet av boken bara gått runt i sina egna tankar och det har inte hänt mycket alls.

Jag tycker inte att slutet och början har någon stor sammankoppling. För det är ju lite mer in i boken som man först får möta fru Gregorius. Det var nog inga speciella frågor heller, man får ju veta hur det går och han har nog alltid vetat att han aldrig kan få henne.

"Aldrig blir hon min ; aldrig. Jag gjorde aldrig hennes kind röd, och det var inte jag som hade gjort den kritblek nu. "

Jag tycker att det här är en viktig mening i bokens slut för att det beskriver just olycklig kärlek.
Han har ju "kämpat" för henne även fast han vet att det inte kan bli något mellan dem.
Och nu i slutat inser han att hon aldrig kommer bli hans och att hon aldrig har varit hans.

" Och snart kommer den, snön. Man känner den i luften.
Den skall vara välkommen.Låt den komma. Låt den falla. "

Det säger mig att det kanske kommer en förändring, och han är redo att välkommna förändringen.
Han verkar inte rädd för förändring längre.

Att den här boken är klassisk kan bero på att den var väldigt provocerande när den kom ut och bröt mot den tidens moral bl a. Sen skrevs den av en högt ansedd författare som har inspirerat mycket litteratur i sin eftertid.
Det har också med att göra att det har ett så kallat "evigt tema" som har funnits i alla tider som i det här fallet är olycklig kärlek.

Boken är uppbyggd som sagt i tidigare inlägg ur Doktor Glas perspektiv. Vi för följa vad han tänker och tycker. Dock när han tänker så kommer det ofta tillbaka blickar på hur det var förr. Han var kär i en flicka som dog.
Jag tror att författaren har valt denna metod för att vi ska få just så exakt vild som möjligt.
Det passar bättre ihop med handlingen än om den skulle berättas ur tredje person till exempel!

Man får inte så stor bild av stockholm tycker jag. Bilden man får är väl fina parker, ställen att dricka på och det verkar ganska likt idag, skillnaden är ju att vi har mer affärer och har det mer modernt.

Det är sommar och man får det beskrivet för sig hur det ser ut på de olika ställena Doktor Glas besöker.
Jag tror att det är bra att det är sommar eftersom Doktor Glas ofta går ut och funderar på saker. Han träffar på olika personer och beskriver miljön och de olika karaktärerna utförligt.

Det verkar ändå som att en stor del av boken handlar om Doktor Glas tankar och det är nog lättare att beskriva olika miljöer på sommaren än på vintern eftersom sommaren väcker så starka känslor.

Det hade nog vart mycket tråkigare om det hade varit vinter. Då hade han antagligen suttit inne mera och reflekterat över tankar där.

Sommaren gör att man får en mycket bättre känsla. Så är det i alla fall för mig eftersom jag älskar sommaren.
Att beskriva en härlig sommardag för mig blir mycket mer härligt än en vinterdag.

Det är inte direkt ett samband mellan miljön karaktärerna och handlingen i det jag skrivit över men jag tycker att det passar väldigt bra att det är sommar, Doktorn går ut och träffar folk och problemet med fru Gregorius.

Doktor Glas beskrivs inte alls utförligt. Man får dock veta exakt vad han tycker och tänker.
Däremot får man en bättre bild av hur andra är som personer och hur dom ser ut från det att vi följer med Doktor Glas ut när han till exempel tar en runda på drottningholm. De personer han möter beskrivs ganska bra.

Exempel : " Jag har knappt sett en vackrare man. Kalla, ljus-gråa ögon, men en inramning som gör dem drömmande och djupa. Alldeles horisontala ögonbryn, som gå långt bortåt tinningarna ; en mormovit panna, ett mörkt och rikt hår."

Det här är ett exempel på vad han tänker när han ser en tidningspojke. Genom hans tankar får vi då också veta hur personerna ser ut och en närmare bild på hur dom är.

Ett annat exempel : " Åter stod fri Gregorius  i mitt rum i dag, vid tiotiden på morgonen. Hon såg blek och förstörd ut, och ögonen stirrade så stora emot mig"

Karaktärerna som han möter beskrivs väldigt noggrant. En sak som jag tycker gör det ännu mer verkligt och som gör att man kan få en klarare bild av hur det är, är just det här "Vid tio tiden på morgonen".
Vi skapar oss en bild av hur det är på morgonen klockan 10 och sedan sätter vi in de olika karaktärerna.

Efter drygt 100 sidor i boken så verkar det som att vi får följa enbart Doktor Glas.
Han förändras lite efter att han har hjälpt fru Gregorious. Han börjar tänka på henne mer och mer och det verkar nästan som att han hååller på att bli kär i henne.

"Helga Gregorius : alltjämt ser jag henne framför mig. Ser henne som jag såg henne i drömmen: naken, sträckande emot mid med ett knippe mörka blommor. Kanske röda, men mycket mörka. Ja, rött blir ju alltid så mörkt i skymmningen"

Citatet över visar på att han tänker på henne. Just detta har hänt i en dröm.
Förändringen här är att, från att bara ha hjälpt henne så börjar han så småningom tänka mer och mer på henne.

Vad jag har förstått så blev det olagligt med våldtäckt i Sverige 1980. Det tyckte jag lät väldigt sent med tanke på hur utvecklat vårat land är.
Sedan fick jag reda på att det fortfarande är lagligt i flera länder i Europa. Det kom lite som en chock för mig, jag har inte tänkt på det något alls faktiskt men när man väl tänker på det så inser man hur hemskt det är.
Att det fortfarande finns länder som är utvecklade men fortfarande tillåter våldtäckt.
Det hemska med våldtäckt är att man tvingar någon till att ha sex med en.
Man praktiskt taget skiter i den personens rättigheter och egen vilja.

Skumt att det finns folk som gör något så hemskt.
Alla är lika mycket värda oavsätt om man är kvinna, man, hur man ser ut eller vart man kommer ifrån.

" I natt tog han mig med våld. Så gott som med våld. "
Detta är vad fru Gregorius säger till Doktor Glas.

Pastor Gregorius tvingar alltså hans fru att ha sex med honom. Så långt som jag har kommit i boken så är det här just nu " Kärnan " till handlingen. Hon går alltså med detta till doktor Glas och han känner att han måste göra någonting.

Just på denna tid så har männen rätt till att göra nästan vad dom vill. Kvinnorna har knappt några rättigheter. Dom blev ofta utnyttjade sexuellt och skulle det här vara nu, så skulle männen antagligen hamna i fängelse.

Det finns inget som säger att männen har mer rätt än kvinnor. Jag förstår inte hur man kunde låta männen hålla på som dom gjorde.

Efter att ha läst 50 sidor av Doktor Glas är jag inte särskilt imponerad eller intresserad.
Man får följa med Doktor Glas i hans liv. Han är en läkare och det kommer mycket folk till honom som behäver hjälp med sjukdommar men också bara får att snacka och få råd.
Man får veta lite hur han tycker och tänker.
Det som verkar kunna bli konflikten i boken senare är kvinnan som kallas fru Gregorius. Hon är en ung kvinna som är olyckligt gift med en pastor.
Fru Gregorius går till Doktor Glas och berättar att han tvingar henne till saker som hon inte vill och Doktorn känner att något måste göras.

Har man rätt att döda någon för att rädda någon annan? Det är frågan det...
Enligt mig så har man aldrig rätt att döda någon. Men vet man att någon har det tufft och att någon behandlar en person illa, kanske man som åskådare måste göra något.

Vissa personer kan man inte hjälpa. Dom lär sig aldrig av sina misstag och behandlar andra människor som skit.
Om du ska rädda någon, för att rädda denna personen måste du döda en annan. I det här läget måste du enligt mig ha en väldigt bra anledning.

Men att döda någon är inte en valmöjlighet enligt mig. Man får helt enkelt hitta en annan lösning.
Trots allt så finns det ju lägen då man inte tänker och går över gränsen, som t.ex om man ska skydda någon man älskar. Om någon man älskar håller på att bli dödad av någon annan tror jag inte att man tänker så mycket.
Då kanske man någonstans längst inne i hjärtat finner det okej att döda någon.